Många gånger i vår har Åteln gapat tom när man kommer. Vi har sett stora spår men aldrig sett den. Så härom kvällen hade jag en rolig kväll. Först åkte jag till en mark där pappa jagar. Åteln där har varit slut varje gång man kommit och ingen har jagat där på länge.
Kom väldigt tidigt tyckte jag , satt i solskenet vid 9 när de helt plötsligt skymtade förbi en gris bakom åteln. Där inne i skogskanten såg jag att den åt i granskotten och drack lite nere i bäcken. Men aldrig visade den upp sig så de gick att se vad det var för gris.
Plötsligt smög den iväg lika tyst som den kom.
Satt kvar till 22:30 men ingen gris kom tillbaka. Vid de här laget hade 100 milijoner myggor ätit på mig och jag förbannade mig över det glömda myggstiftet.
Tänkte... Kanske ska jag åka till Harg i alla fall... kanske kan man få se den stora ikväll?
Sagt och gjort drog jag iväg , men innan jag kom ur marken såg jag på en vall 100 meter längre bort den största gris jag sett. Lätt en 200 + gris. Han tittade på mig och långsamt knallade in i skogen.. wooow.. hur ofta får man chansen att se en så stor gris i bra ljus...
Men men .. iväg till Harg och kloclan var nu kvart över elva och när jag gick ur bilen hörde jag hur något brakade till i skogen... Attans tänkte jag.. nu stack den.
In i kojan och i med skotten. Tog bara 10 minuter så kom en svart skugga i kanten .. Var de den`?? Nu gällde de att kolla så de var en Galt bara.. Den tog sig mycket försiktigt fram till åteln men jag kunde inte se någon pensel... PÅ nosen tyckte jag att det var en sugga.. långsmalt och ingen puckel.
Efter den gått där i 10 minuter bestämde jag mig . de är en galt., men i samma ögonblick bestämde han sig för att dra....
Jösses vilken kväll.. men på väg hem började jag fundera på min förmåga som grisjägare.. se grisar fyller ingen frysbox inte heller håller de bort skadorna från gärdena.
2 dagar senare stacka jag ut till Harg igen. klockan var vid tio på kvällen men tyvärr låg vinden lite fel. Jag tänkte de kanske går ändå. Bara efter en kvart så kom den... Och nu såg jag tydligt penseln på MIN Galt. Han gick försiktigt fram och kollade på åteln. Jag väntade tålmodigt på en rak bredsidan vilket tog ca 10 minuter... jösses vilket adrenalinpåslag. Vid flera tillfällen tittade han upp mot mig och vädrade. Var livrädd att han skulle sticka. Ett sånt läge. I fullt kvällsljus så var jag nöjd med bredsidan och lät skottet gå.
Han bara drog iväg så nägot andra skott var de inte en att tänka på..
Tyckte han sprang lite för fort och lätt... men så tystnade inne i skogen .
Äntligen hade jag skjutit en skaplig Galt.
Fick ringa pelle så vi fick upp han till bilen. Tack för hjälpen.. Tack pappa med som assisterade med lasttraktorn hemma så urtagningen gick fort.
Gott känns det nu.. men jag säger inget till frugan att det ligger ett halvt vildsvinshuvud i frysen =)
Ha de .... G
